Välkommen till vår lekstuga. Vi har som vanligt jobbat hårt (Ingen drönartillvaro). Mr P har kommit upp med sin första musikvideo av oanad kvalité och påhittighet.
Låten är, för att vara oss, relativt ny. Vi började på den i höstas och det mesta föll på plats ganska omgående.
Här ovanför kan ni se video och längst ner finns som vanligt audiofilen i lysande kvalité.
Våren 2016 startades en liten tävling mellan oss, Commuterpop och en Kanadensisk bekant. Tanken var att göra bästa låten med med så få instrument som möjligt. Vi löste det genom att bara använda 2 olika ljud men spela dem i flera frekvensområden. På det här sättet kunde vi, om vi någonsin hade velat, kunnat spela dem live utan förinspelat material. Låtarna skulle vara klara till sommaren.
Det var de inte!
Innan hösten var i alla fall vår låt klar. Lite senare samma höst blev det Kanadensiska bidraget klar. Nyligen blev även Commuterpop klar.
Förlängningen gav oss lite tid att fundera så vi beslöt att korta vår låt ngn minut, vilket vi tyckte den vann på.
Nu lägger vi ut vår låt till bedömning av dem som har lust med det och planerar att lägga ut länkar till våra mottävlare så snart vi får veta dessa.
Nu har vi äntligen länkar till våra ”motståndare”
Det verkar uppenbart att vi alla 3 spelade efter egna regler och förutsättningar men OOF är grymt imponerade av av både Commuterpop och Calle.
Tack för god…..inspirationsmatch!
https://soundcloud.com/cjohannesson/no-gear-like-the-top-one
commuterpop.com/cms/index.php/the-challenge/
Omar klev in på en nattklubb för homosexuella och mejade ner så många han kunde få tag på.
Jag (The Bear) kunde inte låta bli att undra…varför?
Vad kunde man ha emot vanliga människor som bara vill ha lite kul?
Jag funderade på saken och fick en fascinerande idé. Senare förstod jag att min teori inte var så unik
http://www.vanityfair.com/news/2016/06/dave-cullen-on-orlando-shooter-gay-community
Men det gav mig en textidé till en låt som mr P och jag hade jobbat med ett tag. Vi kände båda att den var bland det bästa vi gjort och behövde något speciellt i textväg. Med hjälp av Ms H goda känsla för sångupplägg så fick vi till en duett med både intressant innehåll och tajt beat. Den var så bra att vi gjorde 2 versioner. En kortare för radio(Man kan väl drömma) och en längre, lite mer lekfull variant.
RADIO VERSION
LONG VERSION
Ytterligare en låt som legat färdig utan sång i flera år. Tack vare Ms H:s lena stämma är den äntligen klar.
Detta är ju naturligtvis bara 1:a låten i en 2,5 timmars musikal med hämnden som centralt tema. Den ska handla om…. en skolflicka som…blir mobbad…antagligen via nätrykten…och hennes fruktansvärda hämnd som vuxen. De andra låtarna ska bara skrivas klart…vilket decennium som helst!
Med en reggae minns vi det fredliga och demokratiska övertagandet av makten i ett viss närliggande land. Varför vi gör det just nu? Ingen aning. Måste allt ha en mening, eller?
En snabbt tillfixad liten bagatell med
önskan om en
härlig sommar
för alla!
Detta är vårt första färdiga projekt med the talented ms H som del av OOF.
Det andra om man räkna ”Take you up” men det var mer ett beställningsjobb.
Återigen fick en låt ett fräschare innehåll med en bra sångerska. Mellanpartiet växte både i storlek och kvalitet tack vare ms H.
Vi hoppas på att hon kan fortsätta som del av processen framöver.
Håll till godo!
”I need” blev ett sidoprojekt under ”Cindyvåren”
Till skillnad från ”Take you up” var allt så enkelt.
Där vi hade kämpat med diskotakter föll rytmen på ”Need” bara på plats.
Texten är ett resultat av många mörka nattankar,
inte svår att hitta.
Grunden är det fantastiska ”pianoljud” vi fann
och kunde använda under refrängen.
För en gång skull funkade det fullt ut att på olika sätt styra sången
och Mr P:s dubbla (som man märker efter ett tag)
sologitarrer ligger som en mjuk
men stickig matta över de sista takterna.
Hur kommer det sig att nya
Sindymixen får ett eget uppslag?
Jo, vi har rensat bort så mycket
och lagt till så mycket nytt
att det nästan är en ny låt.
