
Så många lyckade!



Så många misslyckade!
vad drev dem?
Viljan att lyckas eller rädslan för fiasko?





Så många lyckade!



Så många misslyckade!
vad drev dem?
Viljan att lyckas eller rädslan för fiasko?





Ytterligare en låt från ”Pandemitiden”. Den här gången med kärlekstema.

Låten kom färdigskriven av mr P men fick sin form runt basgången. Sen händer en massa och ut kommer nåt som nästan liknar vad vi började med.
Kör av miss U.
Om tvåsamhet och tveksamhet, håll till godo!


Under pandemin blev det inte så mycket skapande men vi träffades ändå ibland och hittade på nya låtar. Låtar som blev liggande ofärdiga.
När vi kunde träffas oftare tog vi tag i dessa och arbetade på att förbättra. Det fick till följd att många låtar ändrade form och stil (Kill your darlings).
Vi ha också jobbat på att förbättra ljudet vilket vi hoppas märks.

Vår första låt ur den samlingen handlar, lämpligt nog, om efterdyningarna av pandemin. Eller gör den det? Det verkar som den skulle kunna handla om lite av varje.
I kören får vi hjälp av Miss U.


Innan Covid 19 slog till hann vi få en låt klar. Den har mixats under pandemin och vi är väldigt stolta över resultatet.

Inte bara blev det en bra låt, det här blev oxo en låt som vi gjort helt tillsammans. Alltså verkligen allt!
Vi improviserade grunden. Mejslade ut en meliodi ihop. Båda sjöng allt. Skrev varsin vers och refrängen ihop(nej, den är inte så komplicerad).
Vi samarbetar ju alltid men den här gången blev allt galet grupparbete. En cirkus liksom!


Basen är grunden i den här låten!

Så se till att ni har ett par bra lurar eller högtalare när ni lyssnar på den här låten om den ångerfulla terroristen.
Vet inte om han finns på riktigt men man kan ju alltid hoppas.
Vi har haft en liten tvist om ”fotbollskören” som inleder och återkommer några gånger. Gör den eller förstör den? Lämna en kommentar här nere vad du tyckte.

En dag kom Mr P och sa:
”Nu har jag gjort en folkvisa”
”Så trevligt” sa the Bear med illa dold sarkasm. ”Vi kan väl kombinera ihop den med den indiskinfluerade poplåten vi jobbat på”
……..Och så blev det.

För tio år sen började vi på den här låten. Sen dess har mycket hänt. Vi bytte dator och inspelningsprogram. Många ljud höll inte måttet utan förändrades. Trummorna byttes ut helt efter att texten, som vart klar först hösten 19, spelades in. Att mixa alla dessa olika typer av sound har tagit nästan ett halvår.
Resultatet har blivit en betydligt stökigare låt än vad vi vanligtvis åstadkommer. Vi hoppas att den ändå går att uppskatta. lämna gärna en kommentar om vad du tyckte. Själva är vi nog rätt osäkra.

En höstlig låt. Lugn och med mycket stråkar. Om förlorad, men aldrig glömd, kärlek.


En, för en gångs skull, glad och positiv liten visa från det gamla deprimerade låtsnickarteamet.
Grunden är från början på 2017 och gick ganska snabbt att få ihop men att fixa en text tog som vanligt längre tid. Och när den var klar väntade vi på att vår sångerska skulle få tid att sjunga in. När det stod klart att det skulle dröja lääääänge så tog vi, med viss bävan, tag i saken själva och jobbade desperat men koncentrerat på att få till nåt själva.
Vi har tidigare gjort engelsk version av en svensk text eller 2 olika texter till samma låt. Men vi har aldrig gjort 2 olika melodier och texter till samma grund.
Orsaken är enkel, vi gjorde varsin på olika håll utan den andres vetskap.
Det händer att vi ibland improviserar en grund nästan utan melodi men med olika delar som kan användas på olika sätt. För det mesta sätter sig en melodi på en gång men ibland är det så öppet för tolkning att man kan göra vadsomhelst med grundmaterialet.
Det hände den här gången och då var vi tvungna att göra 2 olika låtar med olika mixar för att det ska passa bäst till respektive låt.

AT THE WALL

MAKING MY DAY
